Jag och min pojkvän hade just flyttat ihop när sidor av honom som jag inte hade sett tidigare började dyka upp. En sjuklig svartsjuka började. Han började läsa mina meddelanden och han raderade alla män från mina telefonkontakter. Han kallade mig vid öknamn och han intalade mig att jag aldrig kommer att hitta någon annan än honom. Att ingen annan vill ha mig. Att jag inte är så snygg som jag tror. När han var berusad hände det sig att han söndrade mina och våra gemensamma saker. Han klippte sönder kläder som han tyckte att jag inte skulle ha på mig. Ibland knuffade han mig mot väggen. Jag försökte lämna honom men då ändrade han sitt beteeende och blev en bättre människa. För några månader. Jag stannade med honom i flera år. Han var arbetslös, han miste sitt jobb strax efter att vi flyttat ihop, och han verkade inte intresserad av att söka efter något nytt heller. Jag betalade hyran för lägenheten vi bodde i. Jag betalade försäkringar och bensin för bilen som han ägde. Jag betalade alla matinköp. Jag köpte till och med gåvor åt honom för att han skulle bli på bra humör. Jag köpte alkohol och tobak åt honom. Jag tog lån för att kunna försörja oss. Efter tre år hittade han en annan kvinna och gjorde slut med mig. Jag flyttade för mig själv till en annan lägenhet, tillsammans med mina skulder och utan bil. Bilen var hans. TV:n, datorn och möblerna var också hans. Tänk vilka pengar jag hade kunnat spara eller saker jag hade kunnat köpa till mig själv alla dessa år. I stället försörjde jag en man som misshandlade mig, tryckte ner mig och fick mig att känna mig värdelös. Nu fick jag börja om från noll, utan allt och med lån att betala av. Sanningen är den att jag skulle kanske vara kvar där med honom ännu idag, underkuvad och nedbruten, om han inte hade hittat en annan. Nu är jag fri och på god väg att återvinna mitt förlorade självförtroende.