Efter separationen meddelade han att det nu är min tur att betala. Jag fick knappt några saker från vår gemensamma bostad, trots att jag lagt ut mer pengar på sakerna än vad han har gjort. En bekant hjälpte mig och vi fick hämta begagnade möbler gratis från folk i nejden. Vi fick tre barnsängar och en säng till mig, matbord och stolar samt ett klädskåp så vi klarade oss. Han lämnade kvar i vår gemensamma bostad, och sa att han inte kommer att köpa ut min andel av bostaden och att jag måste fortsätta betala på bostadslånet. Tack och lov köpte han slutligen ut mig med hjälp av sin pappa efter att jag hotat att ta upp ärendet i rätten, men jag gick mycket på minus i affären. Min ex-man anser att jag inte förtjänar hälften av vår gemensamma egendom, utan bara ungefär 30 %, eftersom jag varit hemma med barnen i flera år och han har jobbat och betalat mer under de här åren. Egendomen är fortfarande inte helt uppdelad, trots att det gått fem år sedan skilsmässan.

Barnen är hos mig största delen av tiden. Han träffar dem ibland och endast på sina villkor. Barnen har ibland program, såsom kompisars födelsedagskalas, och kan därför inte alltid träffa sin pappa då han vill. Han hotar med att inte betala underhållsbidrag om han inte får träffa barnen den dag han har bestämt. Han hotar egentligen med att inte betala varje gång jag inte går med på något som han har bestämt. Det är en kamp varje gång vi ska göra upp underhållsavtal. Han ställer till med en hel show, då han inte anser sig vara underhållsskyldig. En dag hade han lovat vår son att han ska få börja spela ishockey, utan att diskutera med mig först. Sonen spelar redan innebandy, och jag har inte råd att betala för två fritidsintressen. Exet ansåg sig inte längre vara skyldig att betala underhållsbidrag då han skulle börja betala för ishockeykostnaderna, och krävde dessutom att jag ska betala 50 % av hobbykostnaden.

Min ex-man har väldigt höga inkomster, mycket högre än vad jag har. Det är inte för pengarnas skull som han håller på så här, utan jag tror att det är för att fortsätta sitt maktutövande över mig, som pågick redan under vårt äktenskap. Han har alltid varit väldigt manipulativ. Han använder pengar som medel för att manipulera, och det sker oftast via barnen. Manipulationen har också påverkat barnen. Sonen frågade mig för en tid sen om det skulle vara bättre att bo hos pappa då han har mera pengar. Han har nog märkt att det inte står så bra till med pengar i vår familj. Ex-maken har också svartmålat mig inför barnen.

Så här har det sen fortsatt år efter år, och det fortsätter än idag. Jag är ständigt rädd för vad han hittar på som följande metod för att utpressa mig ekonomiskt. Det tar liksom aldrig slut. Jag försöker överleva och att se till att barnen har det bra, att de har mat och kläder och att de inte ska lida av situationen. För mig är det viktigt att barnen har möjlighet att delta i fritidsintressen, och jag prioriterar barnens kostnader. Ibland ger jag efter då ex-maken kräver pengar, ifall det är för barnens bästa. Jag tänker alltid från barnens synvinkel för att de inte ska ta skada. Varje månad är en ständig kamp med ekonomin och vi hamnar att leva på fattigdomsgränsen. Jag upplever en stor stress över ekonomin. I slutet av förra månaden hamnade jag att köpa mat och bensin på kredit, på grund av en extra utgift. Vänner och familj har varit till stor hjälp. Utan dem skulle jag nog inte ha överlevt eller orkat fortsätta kämpa.