Vid 18 års ålder flyttade jag från mitt barndomshem till andra sidan Finland för att studera. Jag träffade snart en ung man och vi började dejta. Vårt förhållande varade ett par år, lite sådär on-off. Så här i efterhand var vårt förhållande inte byggt på en sund grund, men det var svårt att förstå eller lägga märke till då. Det började smått med psykiskt och ekonomiskt våld som med tiden eskalerade, som det ofta gör i nära relationer. Ibland fanns det bättre perioder som fick mig att tro att jag kunde hjälpa honom och ”bota” hans problem.

Jag visste inte i början av vårt förhållande att han var psykiskt sjuk och använde en mängd olika droger. Gradvis började han ljuga, manipulera och utnyttja mig ekonomiskt. Jag inser efteråt att jag var så ung och att min livserfarenhet ännu var så begränsad – jag var också ett lätt mål för honom eftersom jag inte kände någon på orten. Jag tror också att det handlade om medberoende i relationen, därför försökte jag med alla medel rädda honom.

Under ungefär ett och ett halvt år av ekonomiskt utnyttjande lånade eller gav jag honom totalt mer än 10 000 euro av min lilla inkomst och studielån. Det hela kulminerade i våldsamma hot om att döda mig om jag inte gav honom pengar igen. Då bestämde jag mig för att nu var det nog, jag var tvungen att bryta det här förhållandet på ett eller annat sätt. Jag lämnade också in en brottsanmälan mot honom och den här processen pågår fortfarande. Så småningom lyckades jag bryta mig ur förhållandet och flyttade så småningom till en annan ort. Därefter upphörde kontakten helt.

Även om jag har en bra och nära relation till mina föräldrar och morföräldrar, har jag aldrig under förhållandet kunnat berätta om min situation. På ett sätt fick jag under förhållandet till och med en viss tillfredsställelse av att låna pengar när jag kände att jag hjälpte min pojkvän på ett konkret sätt. Jag hade trots allt också hjälpt mina egna föräldrar ekonomiskt tidigare. Nu tror jag att min ex-pojkvän bara utnyttjade mig och jag möjliggjorde på sätt och vis hans drogmissbruk genom att ge honom pengar. Mitt medberoende och den ständigt ökande skuldmängden hindrade mig från att lämna förhållandet, eftersom jag försökte göra mitt bästa för att vara honom till lags och få hans godkännande och få mina pengar tillbaka.

Hoten från min ex-pojkvän orsakade mig en enorm rädsla. Under förhållandet var jag ganska trasig eftersom jag stod inför ständiga lögner, manipulation, likgiltighet, maktutövning och utskällningar – det vill säga alla typer av psykiskt våld utöver det ekonomiska. När jag kämpade för att bryta mig ur relationen fick jag professionell hjälp från krishjälpen och mentalvården samt kamratstöd. Dessutom var polisen jag mötte i situationen verkligen förstående och kunde sätta ord på det jag hade upplevt – ekonomiskt våld. Mina erfarenheter av att söka hjälp har varit positiva och har hjälpt mig att komma vidare i situationen.

Jag har sedan dess träffat en ny partner och relationen med honom har varit helande. Nu förstår jag hur det är att ha en jämlik och respektfull relation. Den ekonomiska friheten, som har kommit efter uppbrottet, har också varit befriande. Jag förstår att jag inte kommer att få tillbaka mina pengar, men som tur är hindrar det mig inte från att komma över det. Idag behöver jag inte ge någonting av mina egna pengar till någon annan och med min nuvarande partner kan vi dela kostnaderna rättvist. Även om jag har haft utmanande perioder med ångest, depression och självbeskyllning, inser jag nu hur bra jag ändå har klarat av situationen.  Min återhämtningsprocess fortsätter ännu i form av korttidsterapi.

Jag vill dela min berättelse för att vara ett exempel på hur ekonomiskt våld kan upplevas av vem som helst, oavsett ålder eller social status. I framtiden vill jag gärna hjälpa dem som upplevt ekonomiskt våld, till exempel genom kamratstöd. Min erfarenhet visar att det går att ta sig ur och komma vidare från ekonomiskt våld.