Vi skiljde oss för nio år sen. Det förekom våld i vårt äktenskap i olika former. Han har alltid varit manipulativ, men jag förstod det först efter separationen då jag gick i terapi, som hjälpte mig att förstå verkligheten och på vilket sätt han manipulerat mig genom åren. Nu vet jag hur hans manipulation fungerar och jag försöker undvika att bli underkuvad. Tack vare terapin har jag blivit starkare, och jag har fått redskap för att inte gå in i manipulationen. Nuförtiden använder han pengar som medel för att försöka fortsätta manipulera och kontrollera mig, och det sker ofta via barnen. Detta har skett upprepade gånger sedan separationen, senast förra veckan hotade han med att inte betala underhåll då jag inte gick med på hans krav. Vårt underhållsavtal har egentligen gått ut men vi har inte fått gjort något nytt avtal ännu då han försöker undvika det. Han har läst på Fpa:s hemsida om en minimigräns för underhållet, och betalar nu enligt minimigränsen, trots att han har höga inkomster och borde betala mycket mer än så. Han bryr sig inte om att hans egna barn också drabbas av den ekonomiska stress vi lever i, som orsakats av honom.

Då jag själv sökte hjälp hade jag önskat mer empati, förståelse, bekräftelse på att det som hänt är fel, råd i situationen, konkret hjälp, att någon sagt till mig att det där är ekonomiskt våld och det där är manipulation – att man tagit ställning till våldet. Då man är manipulerad är det svårt att tänka klart, och jag var väldigt utmattad efter skilsmässan. Hjälpen ska nog nästan komma till en i misstag då man blivit utsatt för manipulation. Yrkesutbildade personer behöver mer kunskap om ekonomisk förföljelse och ekonomiskt våld. De behöver också kunna se hela våldsdynamiken, och vad manipulationen leder till hos en person.

Tack och lov har jag tidigare jobbat som barnatillsyningsman och är utbildad socialarbetare. Yrkeskunskapen har hjälpt mig väldigt mycket. Jag känner till lagen väldigt bra och vet hur jag ska framföra argument. Om jag inte skulle ha den här yrkeskunskapen, skulle jag nog inte ha vetat vart jag skulle vända mig och varifrån jag ska söka hjälp. Ska man behöva vara socialarbetare för att få hjälp?

Trots att jag har helt bra inkomster, är den ekonomiska situationen mycket svår. Pengarna räcker sällan till hela månaden och jag är ibland tvungen att handla på kredit. Jag har inte råd med något extra. Vardagen går ut på att försöka överleva. Jag försöker prioritera barnens kostnader för att de inte ska drabbas så mycket. Jag borde nog ta tag i det där underhållsavtalet, så vi får gjort ett nytt avtal.