Min fru och jag var gifta i över 20 år. Själv hade jag ett ansvarsfullt och välbetalt arbete, vilket också krävde mycket resande och mycket arbetstimmar. Min fru var också i arbetslivet. Vi har tre barn, alla vuxna nu.

Det ekonomiska våldet började redan i början av 1990-talet. Familjens ekonomiska situation var god vad det gäller inkomster, men vi hade ett helt olika sätt att använda pengar. Ekonomiskt levde vi i två olika världar. Situationen kom till sin spets i mitten av 90-talet, när utmätningen kontaktade mig. Det var då jag fick reda på min frus kaotiska ekonomiska situation, som bara blev värre med åren. Jag försökte fixa den ekonomiska situationen genom att arbeta ännu mer och med mina handlingar också visa vår familj att användningen av pengar måste vara kontrollerad och försiktig.

Under de första åren av 2000-talet blev jag till slut sjuk i arbetsutbrändhet, vilket så småningom ledde till psykiatrisk vård och arbetsoförmåga. Kort efter mitt sammanbrott ville min fru skiljas. Jag vet fortfarande inte vad min fru spenderade vår familjs pengar på, och jag hade inte resurserna att ta reda på det. Mitt företag gick i konkurs och jag förlorade också all min fastighet. Förutom att förlora min hälsa, arbetsförmåga och egendom har jag förlorat många sociala relationer och nätverk.

Min skam över det som hände har varit enorm och den bär jag fortfarande med mig. Jag har alltid varit en samvetsgrann och ärlig person och jag känner att min ära togs ifrån mig på grund av en annan persons handlingar – en person som var kär och viktig för mig. Vår skilsmässa och min exfrus syn på situationen ledde till att jag tappade kontakten med barnen och det kändes väldigt tråkigt för mig, eftersom barnen alltid har varit väldigt viktiga och kära för mig. Som tur är har jag kunnat komma närmare dem igen.

Efter det jag upplevt har jag blivit en mycket mer reserverad person. Nuförtiden är det svårt för mig att lita på människor och skapa nya relationer. Jag är rädd att det jag upplevt inte ska förstås. Jag är verkligen försiktig med mina pengar och min ekonomiska situation är bra nuförtiden. Min mentala hälsa är mycket bättre. Jag får krafter från t.ex. träning – att ta hand om fysiska hälsan hjälper också för att förbättra mentala hälsan. Genom min erfarenhet har jag lärt mig att sätta gränser på ett sunt och rättvist sätt. Mina barn och barnbarn ger enorm glädje i mitt liv.

I den nuvarande instabila världssituationen och åtstramningen av den ekonomiska situationen fruktar jag vilken typ av följder detta kommer att få för familjerna. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att vi trots den svåra världssituationen och de tuffa tiderna som följer kommer att kunna minnas det som i slutändan är det viktigaste i livet: familjen och nära människor. Kom ihåg att ta väl hand om nära och kära!